Polis i Haga

30-40 brottsutredningar på samma gång. Det är vardagen för närpolis Tommy Hultman. Vissa utredningar tar flera år.
Mitt i Haga, i korsningen Tredje Långgatan - Nordhemsgatan, ligger en borgliknande tegelbyggnad i nationalromantisk stil. ”Polis” står det i relief på en dörrpost av granit över den kraftiga ekporten. Ovanför porten finns det en staty som föreställer en poliskonstapel med hund. En betydligt modernare skylt med ordet ”Närpolis” och en lista med tämligen begränsade öppettider sitter fastskruvad på porten.
Här inne, på andra våningen, i ett normalstort kontorsrum med två fönster ut mot Tredje Långgatan, har Tommy Hultman sin huvudsakliga arbetsplats. Han är polisinspektör och arbetar med utredningar.
-Det är brott med känd gärningsman eller åtminstone en känd misstänkt jag hanterar. Är gärningsmannen helt okänd så är det ett spaningsarbete snarare än ett utredningsarbete.
Tommy sitter bakom ett välordnat skrivbord med några ärendemappar utspridda framför sig. Han är klädd i jeans, tvärrandig pikétröja, har välkammat, tjockt grått hår. Han rör sig med måttliga gester och talar med en tämligen allvarlig ton. Han ler sällan.
Tommys vardag består i att handlägga olika polisanmälda händelser. Han kallar vittnen och talar med målsäganden och misstänkta. Brotten är oftast av de mindre slagen: misshandel, narkotikabrott, stöld, snatteri, ofredande, allmänfarlig vårdslöshet till exempel, räknar han upp.
-Och kvinnofridsbrott, tillägger han. De är lite krångligare eftersom de måste utredas snabbt. Det kan ju innebära besöksförbud, och ett sånt måste meddelas inom en vecka. I andra fall kan jag ha 6-8 veckor på mig. Och vissa fall tar mycket lång tid att avsluta. Han tar fram ett papper och läser.
-Här har vi ett ärende som är från 2001. Det är två taxichaufförer som rykt ihop i taxikön. Vi behöver ju inte nämna några nationaliteter. De blev osams om vem som stod först och hade rätt till nästa kund.

Polishuset i Haga var en gång i tiden Göteborgs huvudpolisstation. Det byggdes 1911 och inhyste från början alla typer av polisiär verksamhet. Nu utförs nästan bara utredningsarbete här och det geografiska området är begränsat till Majorna och Linnéstaden.
-Vi har inga arrester här längre. De flesta intagna förvaras i polishuset i Mölndal, berättar Tommy.
Han har jobbat heltid med utredningsarbete i knappt tio år, men polis har han varit i snart 30.
-Har man haft yttre tjänst i 20 år så är det rätt skönt att byta till den här verksamheten, säger Tommy. Däremot skulle jag inte vilja vara utan erfarenheten från den yttre tjänsten. Den har gjort mig till en bättre utredare. Som polis ”på gatan” lärde jag mig hur viktig och svår kontakten med vanliga människor är. I många fall är situationen stressad ute på fältet, folk är upprörda, oroliga och förtvivlade. Det är viktigt att veta hur man ska bemöta sådana människor om man ska behålla sin objektivitet, och den får man aldrig släppa, säger han.
På anslagstavlan bakom honom sitter ett vykortkort med texten ”Bara jobb, jobb, jobb”. Och Tommy har märkt av en allt mer pressad arbetssituation till följd av resursbrister. Det blir ofta en halvtimme övertid, ibland ett par timmar. Han kan inte komma ihåg när han sist hade en 40-timmarsvecka. Och som utredare har han dessutom ofta tankar och funderingar från jobbet med sig hem, något en uniformerad polis på gatan slipper ifrån; när de civila kläderna tas på kan man släppa jobbet.
-När det är något stort arrangemang händer det att jag får dra på mig uniformen. Ett av de roligaste tillfällena var vid finalen i fotbolls-EM 1992. Då bildade vi uniformerade poliser en kedja runt om hela Ullevi, mellan publik och själva planen. Danmark vann finalen och jag stod precis vid de danska fansen, det var en härlig upplevelse.
Oftast hänger dock Tommys uniform på sin galge, och skrivbordet är den dagliga arbetsmiljön.
Han har just nu 32 ärenden som är aktuella, det kan ibland vara ända upp till 40 stycken. Utredningen av de olika ärendena kan ibland gå väldigt långsamt fram. Det kan vara svårighet att få tag på vittnen, motsägande uppgifter, förfrågningar hos andra myndigheter som tar tid att få svar på. Just nu har han fyra mappar framme på bordet, i olika grad fulla med papper. Den tjockaste mappen innehåller 75 papper.
-Det är mycket papper att hålla reda på. Men pappershögarna är på väg att försvinna, säger Tommy, och börjar med entusiasm berätta om det nya datasystemet som togs i bruk 2002.
-Där kan man skriva in anmälningar och förhör direkt, och även ha alla externa dokument inskannade och sorterat direkt under ärendet. Sen kan inte bara jag, utan även andra som arbetar med samma fall ha direkt tillgång till allt.
-Men än så länge kör vi dubbelt, både datasystemet och papperen, för säkerhets skull. Och för arkiveringen. Nog är systemet bra, men det dras med lite barnsjukdomar. I våras var det 20 000 dokument från Malmödistriktet som var ute och for i cyberrymden.
Säger Tommy och låter ansiktet spricka upp i ett leende.