 |
 |
Focus kom till genom förverkligandet av en vision
om ett lättanvänt folklexikon, och visionären i fråga
var Sven Lidman - icke den berömde författaren, men väl
dennes son.
De grundläggande idéerna bakom Focus var dels att låta texten stå tillbaka för en satsning på ett rikt användande av stora, detaljrika och pedagogiskt utformade bilder, dels att låta verket utgöras av två skilda delar: en del med några få band uppställda alfabetiskt - som ett traditionellt uppslagsverk, dessutom skulle ett antal specialvolymer ges ut, täckande olika ämnesområden lite djupare än vad huvudverkets storlek skulle tillåta. Det var Lidman personligen som kom på idén med Focus, och inte som i de allra flesta fall någon potentat eller hjärntrust knuten till något bokförlag. Tvärtom, Lidman och hans närmaste fick söka med ljus och lykta efter ett förlag som var villigt att 'ta risken' att satsa på detta nya grepp inom lexikografin. Dock lyckades Lidman att få Almqvist & Wiksell i Uppsala att stå för tryck och distribution, och vid premiären i september 1958 blev det succé. Pressen lovordade verket och en skribent upphöjde Lidman till 'Sveriges Diderot'. Tilläggsdelar blev det redan från förstaupplagan, och dessa var
Lidman lämnade sitt verk efter andraupplagan, efter meningsskiljaktligheter med Almqvist & Wiksell. Historien om Focus och Lidmans övriga äventyr i uppslagsboksbranchen finns nedtecknad i Lidmans självbiografiska bok 'Uppslagsboken och jag', Bonniers 1987. Efter fjärdeupplagan gjordes verket om, och döptes om till 'Stora Focus'. |
|
|
|