SVENSKA UPPSLAGSVERK

NATIONALENCYKLOPEDIN är färdigutgiven!

Kommentar av Christofer Psilander

Jag har, som intresserad av uppslagsverk, naturligtvis tagit del av verkets utvecking i alla dess skeden, och det har varit mycket spännande sysselsättning. Mest spännande var nog mottagandet av det allra första bandet. Jag hörde till de cirka 56 000 prenumeranter som var med från första början, vilket innebar att wellpapplådan med första bandet fanns för avhämtning hos Nordmarks Bok och Papper redan några dagar efter den 5 december 1989, den officiella dagen för utgivandet. Jag kom hem med paketet, öppnade det under andakt, tog ut boken. Jag öppnade försiktigt pärmarna och började insupa resultatet av det redaktionella arbetet, dels genom att bara läsa artiklar på måfå, dels genom att försöka komma på uppslagsord jag skulle vilja läsa om - och som alfabetiskt sett låg mellan A och Asator. Jag hade nyligen besökt en vän i Danmark, i Aarhus. Aarhus borde ju stå med, tänkte jag, och gav mig in i bokens tidigare del.
Där stod: "Aarhus, stad i Danmark. Se Århus."

Torftigheten gjorde sig påmind den första tiden. Det kändes nästan löjligt ibland att ha ett enda band majestätiskt dominera den hylla, där jag ambitiöst redan gjort plats för dess nitton ofödda syskon. Och A till ASA duger sannerligen inte till mycket, A till CAR är inte mycket bättre. Inte ens A till FREDK skänker särskilt ljuva tillfredsställelser. De gamla trotjänarna, Svensk uppslagsbok och Nordisk familjebok, hade glansdagar. De skrävlade nästan med sin kunskap när man slog upp ord som "Freja" i dem, och tycktes hånskratta åt den blå uppkomlingen, som då stod och stampade på FREDK i flera månader. Till och med släktingen Bra Böckers Lexikon fick många tillfällen att excellera över den lille. Men skräcken lyste i dess guldögon på ryggarna, för den visste att den skulle bli frånväxt. De gamla, Svensk uppslagsbok och Nordisk familjebok, visste att de inte skulle bli överträffade, åtminstone inte vad gällde bandantal och hyllmeter...

Tiden gick. Ett meddelande om att ännu ett band fanns att hämta dök upp ett par-tre gånger om året, och varje gång var det med spänning och andakt paketet öppnades och innehållet examinerades. Några gånger blev det extra spännande, när det var något särskilt uppslagsord som man ville se hur det blivit behandlat. Ett av de största ögonblicken var då band 15 kom, och det skulle avslöjas hur många av mina gamla släktingar skulle gå att finna under uppslagsordet 'Psilander'. Det blev endast två. I de gamla drakarna står fem stycken med. I Svenskt Konversationslexikon från 1840-talet till och med sex. Släktens betydelse i den svenska historieskrivningen förtvinar uppenbarligen. Dessutom blev uttalet av namnet felaktigt angivet. (Det skall vara [psi-], inte [si-].)
Denna motgång var snabbt bortglömd och glädjen över uppslagsverkets alltmer användbara natur tog över. A-ROJ räcker ganska långt.

Sex år och åtta månaders rännande till Nordmarks Bok och Papper senare var det då dags för det sista bandet. Det kändes glädjande att få hämta ut paketet hos bokhandlaren, men även lite vemodigt: spänningen är ju över nu, att se fram emot ett nytt NE-band är en företeelse som hör historien till. Nåja, det kommer väl en andraupplaga...

Så satt jag då och skulle börja bläddra. Vad skulle jag slå upp först? Jag tog mig en funderare, kom på och log inombords. Jag öppnade boken. Där, på sidan 359, målet för min väntan: Århus.

Denna sida skapad 1996-08-13. Senast ändrad: 1998-10-14
Copyright ©Christofer Psilander.
Materialet på denna sida får endast citeras med angivande av källan.
URL:http://www.svenskauppslagsverk.com