Hand-Lexicon för Olärde
öfver alla möjeliga föremål för menskliga vetandet, med en hastig, dock säker blick öfversedde.

1823-1835, Christian Ödmann.
Det här är fråga om ett av de mest udda uppslagsverken i sinnevärlden – det är skrivet för hand av lundaprästen Christian Ödmann, och finns i ett enda exemplar, omsorgsfullt och vackert inbundet, på Lunds universitetsbibliotek.
Verket består av sex band på cirka 360-380 sidor. Banden är 21,5 cm höga, 15 cm djupa och 4,5 cm breda.

Artiklarna i verket kommer från allehanda ämnen och står inte i någon bestämd ordning, annat än att varje artikel är numrerad. Ödmann hade nog tänkt sig någon grundläggande alfabetisk ordning från början, då de första 1159 artiklarna i band 1 alla börjar på bokstaven A (dock ej i övrig bokstavsordning). Därefter tycks han ha givit upp detta frugala ordningsförsök, och ingen uppenbar ordning synes vara implementerad därefter. Det finns dock ett register inbundet i början av varje band, där uppslagsorden omsorgsfullt sorterats i bokstavsordning och som sen hänvisar till artikelns löpnummer i det aktuella bandet. Det blir dock ändå ganska rörigt, för Ödmann har ofta skrivit fler artiklar i samma ämne utspridda inte bara i ett band, utan i flera. Något samlat register för alla sex band finns inte heller. Man måste alltså gå igenom registret till alla sex banden för att försäkra sig om att man tillgodogjort sig all information om ett särskilt ämne.

Artiklarna är väldigt olika i sina upplägg. Här förekommer rena ordförklaringar, anektotiska berättelser, artiklar med uppräkningar av statistiska uppgifter och moralstyrkande ordspråk bland annat. Några artikelexempel:

En artikel om Venus består enbart av en undran som kejsar Hadrianus ska ha haft, om varför Venus alltid avbildades naken, och av det svar han fick från en av sina filosofer.

Två olika artiklar om London ger statistiska uppgifter om stadens beskaffning: hur många världshus, gator, kyrkor, domstolar och boningshus som finns. Även antalet personer sysselsatta inom olika yrkeskategorier anges, som läkare, kapitalister, bokhandlare och bagare, för att nämna några. Även antalet glädjeflickor finns noterat, indelat i bättre och ordinära dylika.

En annan artikel räknar upp invånarantalet i ett antal utrikiska städer.

Ett vanligt uppslagsord är Charad. Bara i band 6 förekommer inte mindre än 95 artiklar under det uppslagsordet. Med charad så avser Ödmann gåtor, där man ska komma fram till ett ord eller en företeelse med ett antal ledtrådar.

Artikeln Kvinnan innehåller en mängd påståenden om hur kvinnan betraktas. Dygdfullt leverne var viktigt, ansåg uppenbarligen författaren. Artikeln inleds med följande: En flicka som blifvit uppfödd, eller åtminstone vistats i ett ärbart och tarfligt hus, kan vara säker att träffa en älskare, som har lust att blifva hennes äkta make. En kvinnas goda namn och rykte liknar en späd blomma, som skadas af minsta stoft och af hvarje kall väderfläkt.
Den gifta kvinnan var dock någon att räkna med, åtminstone i hemmet: En fru i sitt hus är oinskränktare regent i sitt hus än Monarken på Thronen, och ingen regering skönare, än den ett ädeltd fruntimmer förer inom sitt hus.

Artikeln Strödda tankar innehåller en samling sedelärande sentenser. Några exempel:
Den bör icke kunna anses för rättligen stor, som låter en annan förstå att han är liten.
Det är inte penningar som utgör ett rikes välmåga, det är idogheten.
Af tvenne hjeltar är den störst, som mest högaktar sin Medtäflare.

Den längsta artikeln i verket förekommer i band 6, och handlar om Jacob Pontusson de la Gardie. Den är dryga tre sidor lång, och liksom resten av verket skriven i fin stil och helt utan styckeindelning.

Även rena praktiska råd förekommer, som till exempel i artikeln Sätt att borttaga mossa af fruktträd.

Verket består av sex band i 4^o, med cirka 2200 sidor totalt, alla tätt präntade med liten, dock läsbar stil.

Verkets upphovsman, prästen Christian Ödmann, levde mellan 1770 och 1840. Han ägnade nära 15 år åt sitt uppslagsverk, som han påbörjade när han var dryga 50 år gammal. Stoffet till verket sammanställde han i huvudsak från samtida tidningar och böcker han själv läst. Han var erkänt arbetssam och hade ett utpräglat ordningssinne. Han var nyfiken och läste mycket, och levde ett inrutat liv. Sova, stiga upp, arbeta, äta, promenera, röka tobak, allt hade sina bestämda tidpunkter.
Förmodligen var dessa egenskaper honom till tjänst när han satte samman sitt egenhändiga uppslagsverk. För den allmänt nyfikne är Hand-Lexicon för Olärde ett verk som är väldigt intressant att bläddra i, stundtals riktigt underhållande, och i vissa stunder även upplysande. Men i stort måste nog verket betraktas som kuriosa.
Huruvida Ödmann försökte publicera verket är inte känt, men man kan nog tänka sig att han i så fall hade mötts av kalla handen, åtminstone av förläggare med någorlunda intakt affärssinne.

Band#	Utg. år	Antal artiklar
1	1823	3000
2	1827	1000
3	1828	854
4	1829	1263
5	1831	1016
6	1835	955

Ovan: Försättsbladet till band 3

Nedan: En typisk textsida ur verket. Notera att artiklarna är
skrivna helt utan styckeindelning.

Denna sida skapad 2009-08-04. Senast ändrad: 2010-05-21
Copyright ©Christofer Psilander.
Materialet på denna sida får endast citeras med angivande av källan.
URL:http://www.svenskauppslagsverk.com
personer har besökt denna sida.